Forskning visar att anpassning (people pleaser, foga) är vårt fjärde flyktbeteende.

Om vi som barn inte fick villkorslös kärlek för den vi var, så började vi anpassa oss för att bli omhändertagna och för att överleva. Prestation gav oss en falsk känsla av trygghet och vi blev presterare med gott självförtroende. I vuxen ålder tar vi med oss beteendet och vi fortsätter att kompensera vår låga självkänsla med tex karriär, mätbara resultat och anpassning.

Förbjudna känslor i barndomen, att vi inte fick känna eller uttrycka vissa typer av känslor (ilska, sorg och irritation), skapar oftast en emotionell distansering från oss själva. Detta leder ofta till en inre tomhet och att vi inte vet vad vi känner. Vi blir huvudfotingar…