Vi pratade inte känslor, jag fick inte vara ledsen som barn

Det är oerhört vanligt, DU är inte ensam! Den äldre generationen såg oftast sorg (att vara ledsen) och ilska som svaghet.

När jag hjälper klienter med beteenden som anpassning, medberoende, beroende och svag självkänsla frågar jag:- Pratade ni känslor hemma och var alla typer av känslor okey?
Svaret är nästan alltid “nej”.

Fanns det en outtalad förväntning att du skulle vara:

• Glad, positiv, energisk

• Duktig, ambitiös, framgångsrik

• Omtänksam, vara till lags, foglig

• Inte vara besvärlig eller ta plats

• Enbart visa ”positiva” känslor

Läk ditt barndomstrauma

Barnet misstolkar ofta sig själv som ”fel” när sorg, ilska eller irritationen kommer. Barnet börjar anpassa sig och kväver oönskade känslor för att passa in i familjen. Det är en överlevnadsstrategi som kallas emotionell bortkoppling.

Resultatet blir vuxna människor som är positiva, ambitiösa och behagliga. Med gott självförtroende men med svag självkänsla.

Problemet är att om du vill ha en genuin relation med dig själv (eller nån annan) så behöver du kontakt med hela dig. Omfamna ditt ljus och ditt mörker, våga vara i alla känslor.

Det är sårbart och modigt!